Nothing feels right when im not with you..
Jag är trött på personer även mig själv, som tar saker och personer förgivet. att bli tagen förgivet är nog en av dem värsta känslorna som finns, när man vet att ens vän eller vem som helst tror att den kan göra säga eller förlita sig på att man själv alltid ska höra av sig, när man tänker så: äsch, hon ringer nog mig ändå snart så jag behöver inte ringa. men tillslut orkar man inte det längre, man orkar inte alltid vara den som hör av sig och då förväntar man oftast sig att personen man alltid ringde eller skrev till kanske skulle förstå att man inte alltid orkade höra av sig jämt och själv höra av sig, men oftast så är det inte så..utan man bryter kontakten helt.
Jag får ofta ångest och skuldkänslor, speciellt när jag inte hört av mig till någon eller kanske träffat mina släktingar. för det känns som om att dem alltid kommer finnas där, men så är det inte. för en dag så kommer dom försvinna, du kommer inte ha dem bredvid dig. så sitter du där och ångrar att ni inte spenderade mer tid tillsammans, att du aldrig hörde av dig med det där samtalet till din mormor som hon alltid blev lika glad av, dem få gånger du hörde av dig. jag vet inte, det kanske bara är jag som känner såhär.
Att ta förgivet det är nästan det värsta man kan göra, och man förlorar så mycket. man tar förgivet att ens pojkvän alltid kommer att finnas vid ens sida men när man själv inte visar intresse så förlorar även han sitt, och sedan vaknar man upp och tänker: det är ju honom jag vill ha vid min sida. men då är det försent. helt jävla försent.
Alla blir sårade, även du själv. du vet kanske inte själv att du tar saker förgivet för du gör det omedvetet och märker det när det är försent. för tillslut orkar man inte visa att man bryr sig om eller älskar någon. och det är då man kanske har mist det eller den man älskade mest. det finns så många exempel jag skulle kunna ta för att förklara hur man tar någon eller något förgivet men ni förstår nog själva, och alla har någongång gjort eller råkat ut för det. dem flesta iallafall, annars har man tur.
det jag vill säga är bara att man måste ta vara på varandra det finns inget som gör så ont som att mista någon man älskar..
Jag får ofta ångest och skuldkänslor, speciellt när jag inte hört av mig till någon eller kanske träffat mina släktingar. för det känns som om att dem alltid kommer finnas där, men så är det inte. för en dag så kommer dom försvinna, du kommer inte ha dem bredvid dig. så sitter du där och ångrar att ni inte spenderade mer tid tillsammans, att du aldrig hörde av dig med det där samtalet till din mormor som hon alltid blev lika glad av, dem få gånger du hörde av dig. jag vet inte, det kanske bara är jag som känner såhär.
Att ta förgivet det är nästan det värsta man kan göra, och man förlorar så mycket. man tar förgivet att ens pojkvän alltid kommer att finnas vid ens sida men när man själv inte visar intresse så förlorar även han sitt, och sedan vaknar man upp och tänker: det är ju honom jag vill ha vid min sida. men då är det försent. helt jävla försent.
Alla blir sårade, även du själv. du vet kanske inte själv att du tar saker förgivet för du gör det omedvetet och märker det när det är försent. för tillslut orkar man inte visa att man bryr sig om eller älskar någon. och det är då man kanske har mist det eller den man älskade mest. det finns så många exempel jag skulle kunna ta för att förklara hur man tar någon eller något förgivet men ni förstår nog själva, och alla har någongång gjort eller råkat ut för det. dem flesta iallafall, annars har man tur.
det jag vill säga är bara att man måste ta vara på varandra det finns inget som gör så ont som att mista någon man älskar..
Kommentarer
Trackback
